Min Gud och min resa

Publicerad 2017-02-19 12:44:08 i Allmänt,

Lördagkväll. Jag sitter i soffan med min influensasjuka pojkvän med TV:n avslagen. Underhåller med all kunskap jag kan om Astrid Lindgren. Det är första gången han får höra i detalj om då jag babblar på om allt kring Astrid. Vilka hennes syskon var, vad hon hette i mellannamn, reflektionen kring att hon kanske var den enda feministen som så många antifeminister lyssnade på osv. Han har aldrig riktigt förstått hur nära hon finns i mina känslor. Liksom för ett tag sedan när jag pratade om samma sak med Victoria, mitt brinnande intresse och mina startka känslor för allt hennes skapande.
 
 
Om vi alla har en gud så är Astrid min, så har det alltid varit och så kommer det troligen alltid att vara. Jag har aldrig haft och inte heller trott på någon vanlig gud men jag har alltid trott på Astrid Lindgren. Folk som kan dö för Beyonce eller Madonna, Queen B och M eller The Queens eller helt enkelt gudinnor som dom är för många... Jag förstår den känslan. Att det finns/funnits en person som påverkat ens liv så himla mycket att det inte längre är en person, utan en GUD, den känslan kan jag relatera till.
 
 
Det finns viss forskning som tyder på att helt märkliga, omöjliga och övernaturliga saker har hänt kring Astrid Lindgren som jag tror fullständigt på. Tex. att naturen betett sig annorlunda kring henne än kring "vanliga människor". Liksom att folk tror att Elvis aldrig nånsin dött för att han är/var? just Elivs. 
Nu lät denna text helt besatt men riktigt så är det ju inte. Men många personer med autism har ju ett specialintresse och mitt är ju Astrd Lindgren.
 
 
Min dokumentär grundade sig i att jag ville hedra henne och hennes verk, så jag lyfte fram det absolut bästa; barnen. Det handlar om Astrids filmbarn, Maria Gripes filmbarn, Sören Olsson och Anders Jacobssons filmbarn, Laura Fitinghoffs filmbarn, Ulf Starks filmbarn osv. Min dokumentär som inte bara är min dokumentär utan lika mycket Elinors dokumentär, har gett oss en 5-årig resa genom flera decenniers historia. 
 
 
 
 
Vill du stödja Frihetsfjärilen som hjälper människor med autism att få ett bättre och friare liv? Swisha då valfri summa till: 1235393871




Nästan varje dag får jag hat från män som vill att jag ska...

Publicerad 2016-12-11 15:42:00 i Allmänt,

Jag är här och jag tar plats!
 
Förr kunde jag twittra, kommentera på forum osv, då kom hatkommentarerna från män.
Men något har hänt.. Jag behöver inte kommentera någonstans eller göra något överhuvudtaget längre förutom att jobba med mina föreningar eller andra projekt, det räcker för att hatet ska komma fram. I inkorgar dyker namn upp som jag aldrig läst eller sett någonstans som enbart har ett syfte: att sprida sitt hat. Allt är från män i olika åldrar som vill att jag ska både det ena och det andra. Jag har alltid mina bästa svar och blockningsfunktionen redo men det tar ju aldrig slut. Det är precis som att ju mer Frihetsfjärilen och mina andra projekt växer, ju mer hat får jag.
Jag ska inte säga här allt jag har fått men det handlar ju då främst om att dom vill att jag ska lägga ner något ut av mina projekt för det jag håller på med är något helt korkat. När man ifrågasätter varför dom inte har något vettigare att göra blir man helt plötsligt objektifierad, eller bara får hatkommentarer som att man är en **** och sånt.
Igår kopierade jag några mail och skickade till mamma för att visa henne. Hon kallar nån dåre och vill inte att jag ska svara. Men att svara för mig är en självklarhet. Kvinnor har tigit i tusentals år, kanske tom. miljoner år och det har ju inte tagit oss framåt direkt. Jag ger dom oftast ett bra svar och sedan en block på det. 
 
Jag kommer aldrig någonsin vika mig för näthatarna men det irriterar mig eftersom det tar tid att svara och jag känner att jag måste svara och sätta dom på plats.
Jag kan ju inte direkt påstå att min bild av män blir bättre och bättre när jag dag efter dag (inte varje dag då för det är ju så viktigt att man försvarar alla på något sätt så ursäkta min text och min rubrik) får hatkommentarer av just den anledningen att jag är kvinna och av nya män hela tiden.
När jag åter igen läser ett mail där det står vad jag är och inte har rätt att göra så kommer orden: "Fy, fan vad jag hatar män." Den kommentaren jag då fäller är tydligen det absolut värsta jag kan säga enligt vissa. Då får jag kommentarer av både män och kvinnor som säger:
"Det är inte bra att hata, hat föder hat." 
Jag svarar: "Precis, hat föder hat, fundera på var jag fått mitt hat ifrån."
 
 
"Sluta säg att du hatar män. Det är inte alla män som är elaka mot dig."
Jag svarar: "Och var är alla snälla män då? Om min pojkvän inte tar åt sig för att jag känner på det sättet, varför ska då andra göra det? Han tycker det är värre att jag känner som jag gör för att jag nästan varje dag (oops, dumt av mig igen att inte redovisa datum) får hat från olika män än att han hör att jag säger orden: jag hatar män."
 
"Det där är ju en person som har problem, som inte mår så bra."
Jag svarar: "Ja, det är ju tråkigt men det ska väl knappast jag stå till skuld för."
 
Ska vi vara helt ärliga så spelar det ingen roll vilken grammatik jag använder när jag skriver det. Skulle jag skriva att: " jag hatar vissa män ", så kommer nog nån att tycka att jag är boven i dramat då också.
Jag har bra självförtroende. Jag känner mig inte missnöjd med något egentligen, varken intre eller yttre. Jag känner mig glad och stolt över att jag skapat en förening som redan lyckats hjälpa både tjejer och killar att få ett bättre och friare liv. Men när folk försvarar män som håller på med sitt hat mot mig, ja då är det precis som när läraren 1996 inte vågade säga till mobbarna när dom gjorde fel.
Ska vi gå framåt, eller ska vi gå bakåt eller ska vi stå stilla?
 
 
Vill du stödja Frihetsfjärilen som hjälper människor med autism att få ett bättre och friare liv? Swisha då valfri summa till: 1235393871





Liknande inlägg

Ni stressar upp mig!

Publicerad 2016-11-13 14:35:21 i Allmänt,

På mataffären:
 
Jag ska handla något till middag men det är en hel del jag måste tänka på för att det ska bli rätt:
* Plånboken
* Kontokortet
* Notan
* Matkorgen
* Priset (inte för dyrt)
* Ekologiskt (måste tänka på miljön)
* Varan (helst inget kött då det också är dåligt för miljön och helst inget jag åt igår så jag får skörbjugg)
* Utgångsdatum och....
...Mängden (kommer jag äta upp allt innan datumet går ut?)
* Priset igen (då det står per kilo och inte per 382 gram)
* Häslosamt (måste ju köpa något som inte är onyttigt)
* Sms (någon har helt plötsligt ett önskemål om vad som ska köpas och vad som inte ska köpas)
* Ändring (tänka om på nytt med allt igen)
* Kön (den bästa och kortaste)
* Påse (ska jag ta för att hjälpa mig själv eller ska jag låta bli för att hjälpa miljön)
* Betalning (kortkod)
* Kvitto (ta eller inte ta)
* Kön efter (skynda packa upp innan nästa kund kommer)
* Kvarlämnnat (Har jag glömt något?)
 
Jag kan inte dela på mig.
 
Ni stressar upp mig samhället för att jag måste tänka på typ 19 grejer varje gång jag ska göra EN grej. Ibland orkar jag inte, ibland slänger jag plasten i vanliga soporna för att jag inte orkar. Jag orkar inte skölja ur plasten och jag orkar inte sortera den. Jag är långtifrån lat men även jag har en gräns. Jag skulle offra mig själv om jag hela tiden gjorde allt rätt 24/7. Jag vågar stå upp för mig själv och säga: "Nej! Jag tänker inte göra det. Idag måste jag vila och återhämta mig. Idag fuskstädar jag, beställer hem en köttig pizza och ser på Netflix hela kvällen. Sen kanske jag råkar somna i soffan med kläderna på, utan att jag varit på toaletten." 
 
Hur har det ens kunnat blivit såhär? Vad är det för fel på er som har bestämt att hjärnan ska gå miljontals varv varje gång man ska göra en grej? Det fanns en tid för längesen när andra jobbade med att hjälpa folk att välja rätt varor, då man alltid hjälpte till i den enda betalningskassan och inte hänvisade till snabbkassan varje gång och en tid då man packade ihop andras varor i påsen.
 
Varje gång vi får en ny maskin i hemmet som ska hjälpa oss människor att få det lättare i vår vardag, typ diskmaskin, tvättmaskin, dammsugare osv. så kommer något smarto på att vi ska ersätta all den tiden med nya arbetsuppgifter. Jag hade gärna betalat någon som sopsorterar åt mig, varför ska man dubbla jobb hela tiden? Jag minns när min mormor sa till mig att jag kan omöjligt ställa krav på mig själv att baka sju sorters kakor till varje högtid när det kommer från en tid då kvinnorna inte var borta på arbete hela dagarna utan skötte hemmet hela dagarna istället. Men om vi ska vara helt ärliga... hur långt har vi kommit på att sänka kraven egentligen på kvinnor som inte ska behöva göra lika mycket hushållssysslor för att dom numera jobbar? Det är ständigt nya FB-tävlingar och Instagram-tävlingar på vem som pysslat snyggast till jul, bakat mest eller lagat mest mat. 
 
 
Snart är det Jul även för mig men jag vägrar göra såna saker som känns jobbiga och tråkiga. Inget extra julstäd för mig men en massa extra julkort och fika. Precis så som jag vill ha det.
 
 
Vill du stödja Frihetsfjärilen som hjälper människor med autism att få ett bättre och friare liv? Swisha då valfri summa till: 1235393871




Om

Min profilbild

Amanda

Välkomna till Frihetsfjärilens blogg! Här skriver Amanda blandat om föreningens nyheter och sina egna erfarenheter av att leva med autism.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela