Ni stressar upp mig!

Publicerad 2016-11-13 14:35:21 i Allmänt,

På mataffären:
 
Jag ska handla något till middag men det är en hel del jag måste tänka på för att det ska bli rätt:
* Plånboken
* Kontokortet
* Notan
* Matkorgen
* Priset (inte för dyrt)
* Ekologiskt (måste tänka på miljön)
* Varan (helst inget kött då det också är dåligt för miljön och helst inget jag åt igår så jag får skörbjugg)
* Utgångsdatum och....
...Mängden (kommer jag äta upp allt innan datumet går ut?)
* Priset igen (då det står per kilo och inte per 382 gram)
* Häslosamt (måste ju köpa något som inte är onyttigt)
* Sms (någon har helt plötsligt ett önskemål om vad som ska köpas och vad som inte ska köpas)
* Ändring (tänka om på nytt med allt igen)
* Kön (den bästa och kortaste)
* Påse (ska jag ta för att hjälpa mig själv eller ska jag låta bli för att hjälpa miljön)
* Betalning (kortkod)
* Kvitto (ta eller inte ta)
* Kön efter (skynda packa upp innan nästa kund kommer)
* Kvarlämnnat (Har jag glömt något?)
 
Jag kan inte dela på mig.
 
Ni stressar upp mig samhället för att jag måste tänka på typ 19 grejer varje gång jag ska göra EN grej. Ibland orkar jag inte, ibland slänger jag plasten i vanliga soporna för att jag inte orkar. Jag orkar inte skölja ur plasten och jag orkar inte sortera den. Jag är långtifrån lat men även jag har en gräns. Jag skulle offra mig själv om jag hela tiden gjorde allt rätt 24/7. Jag vågar stå upp för mig själv och säga: "Nej! Jag tänker inte göra det. Idag måste jag vila och återhämta mig. Idag fuskstädar jag, beställer hem en köttig pizza och ser på Netflix hela kvällen. Sen kanske jag råkar somna i soffan med kläderna på, utan att jag varit på toaletten." 
 
Hur har det ens kunnat blivit såhär? Vad är det för fel på er som har bestämt att hjärnan ska gå miljontals varv varje gång man ska göra en grej? Det fanns en tid för längesen när andra jobbade med att hjälpa folk att välja rätt varor, då man alltid hjälpte till i den enda betalningskassan och inte hänvisade till snabbkassan varje gång och en tid då man packade ihop andras varor i påsen.
 
Varje gång vi får en ny maskin i hemmet som ska hjälpa oss människor att få det lättare i vår vardag, typ diskmaskin, tvättmaskin, dammsugare osv. så kommer något smarto på att vi ska ersätta all den tiden med nya arbetsuppgifter. Jag hade gärna betalat någon som sopsorterar åt mig, varför ska man dubbla jobb hela tiden? Jag minns när min mormor sa till mig att jag kan omöjligt ställa krav på mig själv att baka sju sorters kakor till varje högtid när det kommer från en tid då kvinnorna inte var borta på arbete hela dagarna utan skötte hemmet hela dagarna istället. Men om vi ska vara helt ärliga... hur långt har vi kommit på att sänka kraven egentligen på kvinnor som inte ska behöva göra lika mycket hushållssysslor för att dom numera jobbar? Det är ständigt nya FB-tävlingar och Instagram-tävlingar på vem som pysslat snyggast till jul, bakat mest eller lagat mest mat. 
 
 
Snart är det Jul även för mig men jag vägrar göra såna saker som känns jobbiga och tråkiga. Inget extra julstäd för mig men en massa extra julkort och fika. Precis så som jag vill ha det.
 
 
Vill du stödja Frihetsfjärilen som hjälper människor med autism att få ett bättre och friare liv? Swisha då valfri summa till: 1235393871




Folk som följer alla normer får presenter, folk som inte gör det blir utan

Publicerad 2016-10-09 13:47:40 i Allmänt,

Jag älskar Sex and the City mer än någon annan amerikansk serie.
I ett avsnitt så tappar Carrie bort sina fina dyra skor när hon är och hälsar på en gammal kompis som precis fått barn - igen. Troligen har någon på festen tagit hennes skor och när hennes gamla kompis får reda på hur dyra skorna var så är hennes reaktion typ: "Shit Carrie! Hur kan man köpa så dyra skor? Tyvärr har vi inte råd att ersätta såna dyra skor." Carrie börjar då räkna ihop hur mycket hon lagt ut på hennes kompis genom åren som tex. haft bröllop och skaffat tre ungar. När hon räknat ihop det insåg att hon att hon aldrig fått lika mycket tillbaka nånsin och inte ens skorna skulle ersätta det. Carrie har nämligen bestämt sig just då för att inte gifta sig eller skaffa barn någon gång och inser att hon därmed aldrig enligt normen har rätt att få samma fina presenter hennes vän har fått ifrån henne.
 
 
Jag minns själv när jag gick i skolan hur många som valde att konfirmera sig bara för att de skulle få presenter om de gjordet det. Jag valde att inte göra det och fick därför inga presenter. Hela samhället straffar dig om du inte följer normen. Följer du normen så vill hela samhället ge dig presenter och uppmärksamhet för det.
Skaffar du barn blir det nu förtiden oftast först en babyshower, sen firas det för att barnet kommit till och sen blir det barndop. Där har vi hela normen med att skaffa barn. Dessa tre firanden ska varje gång innebära en massa presenter. Väljer du att inte skaffa barn nånsin så kan du också glömma att någon nånsin kommer lägga så mycket pengar på "din familj". Ingenstans över hela livet kommer du få uppmärksamhet och ersättning för att du väljer att inte följa normen.
 
 
Skulle jag ha barn så hade jag så hemskt klart blivit glad om jag fått en babyshower, kanske till och med hade jag tackat för att barnet blivit lite firat när det kommit till världen... men barndop. Eftersom jag ej är troende hade inte det kommit på tal. Sen finns det ju namngivningscermonier man kan ha också. Men om jag skulle ha det, varför ska man då ytterligare en tredje gång på så kort tid gå med på att folk kommer med en massa presenter och liknande? Jag skulle känna mig sjukt girig. Jag vet att jag nån gång kommer vilja ha barn men jag vet också att jag har kompisar som absolut aldrig vill ha barn. Varför ska normen säga åt dem att ge grejer när normen inte säger att jag ska ge grejer tillbaka för att mina vänner hoppar över ett normsteg? 
 
Jag tycker bara det är fult och äckligt hur man kan gå igenom konfirmation, giftermål, babyshowers, barndop osv. och ta emot och ta emot och inte ge tillbaka till folk som inte har samma tankar.
 
 
Min morbror Klas har aldrig följt normer särskilt mycket och jag tycker han är så cool som inte är som alla andra. För mig har det varit en självklarhet att alltid ge presenter till hans vovve både på jul och födelsdag för varför skulle jag inte göra det? För att han är hund och då tillhör det inte normen att få presenter? De äckliga presentnormena skippar jag gärna.
 
 
Vill du stödja Frihetsfjärilen som hjälper människor med autism att få ett bättre och friare liv? Swisha då valfri summa till: 1235393871





Liknande inlägg

Det är inget fel på oss - det är bara fel på er

Publicerad 2016-08-10 09:00:00 i Allmänt,

Ingen som inte känner sig träffad behöver ta till sig ut av denna text.
 
Under hela mitt liv har jag fått höra att jag gör och säger saker som inte alls är socialt accepterat. Framför allt är det två saker jag vet folk stör sig på: Det ena är att jag är väldigt ärlig och motsatsen till allt som är naivt. Vill man höra sanningen, ja då ska man komma till mig. Men många människor vill inte höra sanningen, sanningen är jobbig och lättare att blunda för än att ta tag i. Den andra saken folk oftast stör sig på när det kommer till mig är vad jag har för självbild. Tydligen är jag narcissist som säger att den viktigaste personen i mitt liv är jag själv. Sen det där med utseende... Jag har inga som helst problem med att ligga i bikini på stranden, gå runt i korta shorts och magtröja samt äta chips utan att få dåligt samvete. Av den enkla anledningen att jag gör det jag vill göra, klär mig i det jag tycker är snyggt och äter det jag tycker om att äta.
 
Som föreningsbildare tar jag åt mig kritik, både bra och dåligt och försöker göra det bästa för alla, även till andra projekt jag håller på med. Mig som privatperson... nej jag tar inte åt mig av kritik på det sättet att jag skulle ändra något som har med mig själv att göra. När det gäller privatpersonen Amanda handlar det om mig och bara mig. Det är mitt liv och jag bryr mig inte om Ni tycker att jag bryter mot sociala regler för jag kommer inte ändra på den jag är. Dock har jag dåligt tålamod, frestar Ni mitt dåliga tålamod och tjatar om sociala regler kan jag be Er att dra och inte komma tillbaka.
 
Det är nämligen så att jag tillhör en minoritetsgrupp eftersom jag är autist. Människor i stora grupper har i alla tider trott att de kan bestämma över minoriteter. Invandrare är ett bra exempel på en minoritetsgrupp. Många påstår att de gör fel och ska uppfostras när de kommer till Sverige. Men gör de verkligen helt fel eller handlar det bara om kulturkrockar och det faktum att de faktiskt är en minoritet? Många gånger har minoriteter blivit störst och då helt plötsligt ska alla människor vara försiktiga med att säga vad de tycker och tänker om dem.
 
Jag anser att jag som autistisk kanske också har en annan kultur än Ni i dem stora grupperna har. Min alldeles egna kultur som är hela den personen jag är. Jag bryter inte mot några lagar, allt jag gör är att vara mig själv. Det är inget fel på oss autister som är som vi är, det är enbart fel på Ni andra människor som kommit på att det är fel på oss för att vi är en minoritet och inte klarar av människor som bryter mot era normer.
 
 
Vill du stödja Frihetsfjärilen som hjälper människor med autism att få ett bättre och friare liv? Swisha då valfri summa till: 1235393871




Om

Min profilbild

Amanda

Välkomna till Frihetsfjärilens blogg! Här skriver Amanda blandat om föreningens nyheter och sina egna erfarenheter av att leva med autism.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela