Så var vi i augusti månad. Skolstartsmånaden. En månad fylld med en massa ångest för många barn och ungdomar som måste börja i skolan igen. Även jag som inte behövt gå i skolan på hur många år som helst känner den ångesten vid skolstartstid varje år just den här månaden. Det är som nånting har fastnat i kroppen som aldrig riktigt försvinner.

 

Exakt varenda dag får jag mail, telefonsamtal eller ord irl om hur duktig jag är. Det är nya människor som säger det hela tiden. De tycker att jag är driftig, smart och allt som lyckats startat upp det här. Jag ska vara ärlig med att jag aldrig nånsin trott att jag skulle bli så bra bemött av så många i sånt tidigt skede av Frihetsfjärilen. Men det är inte bara där jag får höra att jag är duktig. Jag gjorde en dokumentärserie tillsammans med en kompis under några år om svenska gamla barnskådisar som nu ligger på SVT:s bord och vi hoppas bli inköpt. Vi har redan nu fått jättemycket beröm av folk som fått tjuvkollat på den som till exempel gamla barnskådisar, filmarbetare och journalister (som endast har läst om vår serie). Jag får även mycket beröm av mina gäster som kommer och hälsar på mig att jag har så snyggt och städat här, att jag bakar så goda kakor och att jag allmänt har ett sånt fint hem. Mina kompisar berömmer mig för att jag lyckas hålla mig i så bra form och har tålamod med min träning, samt alltid gör det som måste göras, att jag aldrig skjuter upp saker.

 

Nu är jag helt säker på att någon jantelagsmänniska läser detta och blir jätteirriterad på mig att jag "skryter" så mycket. Men då får du i så fall tycka det. Det är inte min poäng i alla fall med detta inlägg. Min poäng kommer jag till nu. Det handlar om att allt jag gör i livet, allt jag varit med om dem sista åren som: körtelfeber, dödsfall, närstående sjuka, krossat hjärta, utbrändhet, blivit vuxen, flyttat hemifrån, flyttat långt ifrån mamma och pappa, börjat ett nytt liv, osv. Skulle jag sätta ihop allt jag får beröm för och allt annat svårt jag gjort sista åren så har det tillsammans inte ens varit lika svårt som en endaste dag i grundskolan.

 

Jag är väldigt tacksam för allt beröm och allt stöd jag får med allt hela tiden, så vill verkligen inte det ska tolkas fel. Men i min värld är detta inte ens i närheten av det svåra jag gick igenom i skolan. Det är som att jag nästan känner mig odödlig, att jag tror att det finns inget jag inte klarar av när jag orkat mig igenom 9 år i grundskolan.

Till er föräldrar som har ett barn som vägrar att gå till skolan, som har gett upp medans ni själva aldrig mått dåligt av att gå i skolan och har svårt att förstå detta. Barn är inte dumma. De fattar att skolan är A och O för att man ska klara av att leva ett helt liv. Det krävs mycket för att man ska tacka nej till en framtid.

 

Till er barn/ungdomar som vägrar att gå till skolan. Jag har full respekt och full förståelse för er som inte orkar. Jag bara hoppas ni får bra hjälp och lyckas få grundskolans och gymnasiets betyg på något sätt utan att göra det som en levande död.

 

Till er lärare. Dela gärna detta inlägg vidare till era chefers chefer. Inget barn ska behöva må dåligt på grund av något som vuxna har bestämt. Ingen ska behöva må så dåligt av att gå till skolan att den spyr varje morgon, skär sina armar eller funderar hur den ska lyckas avsluta sitt liv.

 

Oavsett om man har autism, någon annan diagnos eller ingen diagnos alls kan skolan vara en krigsplats för många. Vissa kanske tycker det låter överdrivet men nej det tycker inte jag. Barn kan kriga både fysiskt och psykiskt mot varandra. Det vet jag eftersom jag själv varit med om det. Det handlar inte om nån örfil eller ett "dumma dig"-ord. Det handlar om något betydligt värre än så.

 

De barn som lyckas gå igenom detta varje dag, de är för mig riktiga hjältar. Jag är inte ens hälften lika duktig som barn som plågar sig igenom skolan är. Jag har svårt att tro att jag någonsin kommer göra något i mitt liv igen som jag blir lika stolt över som att jag klarade skolan.

 

 

Jag vill hänvisa detta inlägg till sommarkollo4.me för ungdomar med hög skolfrånvaro. Ett jättebra engagemang tycker jag. Självklart gillar vi på Frihetsfjärilen er. Vill ni som läser detta inlägg också gå in och läsa och gilla så klicka här: https://www.facebook.com/Sommarkollo4me/info?tab=page_info

 

 

Vill du hjälpa barn eller vuxna med autism med tex, mediciner, läkarkostnader eller aktiviiteter? Köp då vår frihetsfjäril för 20 kr. Det kan du göra här: http://frihetsfjarilen.storedo.com/