Mitt emellan två världar

Publicerad 2015-08-09 09:00:00 i Allmänt,

Här är en bild på mig när jag var 2 år och skulle fylla 3 och en bild på mig nu när jag är 25 år och ska fylla 26.

Liten, Stor
Ute, Inne
Rosett, Fjäril
Svarta ränder, Gula ränder...
 
Två helt olika världar kan man säga. Lite så tänker jag att det är för människor som inte har någon diagnos och för människor som kanske har en diagnos. Men så tänker jag vidare... är allt verkligen svart eller vitt? I alla fall inte för mig.
 
Jag är en person som har hamnat mitt emellan två världar. Jag har en väldigt låg grad av autism men ändå så pass hög att jag inte kan känna mig hemma i den "normala världen". Men jag kan heller inte känna mig hemma i autismvärlden. Faktum är att jag har blivit utredd två gånger, en gång som tonåring och en gång som vuxen för några år sedan. Strax efter 20 så började jag anses för "normal" för att ha kvar min autismdiagnos så då ville de utreda mig igen men ännu en gång fick jag det klart att det var autism jag hade. Jag känner mig hemma i mitten av dessa två världar, autismvärlden och den "normala" världen. Problemet är att jag aldrig träffat någon annan människa som verkar hamnat i mitten vilket kan göra att det känns väldigt ensamt ibland och ens problem blir inte alltid tagna på allvar för man anses inte passa in någonstans. 
 
Jag har alltid sett det som en stor nackdel att inte tillhöra någon ut av dessa två världar fram till ett tag sedan. En av mina närmsta vänner har en bror som har autism och en dag sa hon att hon känner igen så mycket av det jag beskriver i hennes bror men han kan inte förklara hur det känns på det sättet jag kan göra. Helt plötsligt kändes det som en stor fördel att vara emellan dessa två världar. Jag kan berätta hur det funkar från båda världars håll. En tjej jag brukar prata med ibland som har en autismdiagnos ville att jag skulle lära henne en typisk "normal" sak ifrån den "normala världen". Jag fattade inte just då varför just jag skulle det. Men nu förstår jag att hon antagligen också märkt att jag är en sån som hamnat lite i mitten.
 
Självklart tror jag att alla människor känner sig annorlunda i något, oavsett diagnos eller ej. Ibland kanske man hakar upp sig för mycket på att det annorlunda skulle vara något dåligt när det egentligen kan vara något bra med det också. Jag kan inte förklara hur alla människor med autism tänker och jag kan heller inte förklara allt hur ni andra människor tänker utan diagnoser.
 
Jag kan ibland tycka att det är väldigt svårt att veta om jag har svårt med något för att jag har autism eller för att det är något som kan vara svårt för alla. Så ibland när något svårt dyker upp för mig så förväntar jag mig att ni i den "normala" världen ska kunna svara på det jag inte kan förstå. Till exempel så förväntar jag mig att mamma och pappa ska kunna förstå mina konstiga myndighetspapper. Sen visar det sig att de inte gör det. Jag förväntar mig att mina tjejkompisar ska kunna svara på hur killar tänker. Sen visar det sig att de fattar noll precis som jag. Jag förväntar mig att alla människor på SL-pendeln vet vilken platå man ska kliva av vid, alltså höger eller vänster sida. Sen visar det sig ändå att alla virrar runt som yra höns innan avgång.
 
När jag märker sånt så känns det bra. Då kan jag sortera vad som är svårt i den vanliga världen och vad som är svårt i autismvärlden.
 
 
Vill du hjälpa barn eller vuxna med autism med tex, mediciner, läkarkostnader eller aktiviteter? Köp då vår frihetsfjäril för 20 kr. Det kan du göra här: http://frihetsfjarilen.storedo.com/

Liknande inlägg

Kommentarer

Postat av: Jasmine

Publicerad 2015-08-12 12:26:23

Amanda, ett så fantastiskt inlägg! Tack för att du delar med dig. Mycket roligt att få läsa och i och med det få en större bild av projektet som du är delaktig i. Jag ser fram emot att följa med dig till evenemanget i september. :)
Ta vara på dig.
Kram

Svar: Tack Jasmine! <3Kram
Amanda

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Amanda

Välkomna till Frihetsfjärilens blogg! Här skriver Amanda blandat om föreningens nyheter och sina egna erfarenheter av att leva med autism.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela