Sociala antenner

Publicerad 2015-07-28 10:34:27 i Allmänt,

Jag började läsa Sociala antenner igår och kunde inte sluta så läste ut hela. Plus att mamma och pappa var på besök så dom läste den också. Tror de känner igen mig i boken men framför allt känner jag igen mig själv.
 
Sociala antenner är en norsk bok av InfolitenBOK som i början är skriven av Lisbeth Igium Rønhovde och Ellen Ekevik som är översatt på svenska av Gunilla Radu. Denna bok är en tredje bok i en serie som heter: I bakfickan.
 
Sociala antenner riktar sig först och främst till ungdomar som har autismspektrumtillstånd (AST) men är en sån bok jag tycker alla borde äga. En sådan bok som beskriver AST på ett tydligt sätt så alla kan förstå med lättläst text. Boken ger även människor med AST möjlighet att anteckna och svara på frågor som kan göra det lättare att leva om man har de svaren med sig i livet. Såna frågor som egentligen kanske inte är så svåra att svara på men sånt som bara inte alltid man funderar över.
 
Boken tar egentligen upp allt viktigt inom AST, även tilläggssyndromer som till exempel ADHD. Många med AST har nämligen tilläggssyndromer. Jag själv har sedan jag var liten haft återkommande depressioner. Sedan tar ju även boken upp det vanliga som hur man kan funka i sociala sammanhang, i skolan, med rutiner och mycket annat.
 
Om jag får vara lite ego så är jag väldigt glad över att boken tar upp sensoriska svårigheter. För det är något jag tycker det informeras alldeles för lite om i AST-världen. För mig är de sensoriska svårigheterna de allra svåraste att leva med. Det betyder att jag blir fysiskt påverkad av min syndrom. Jag upplever smaker, lukter och ljud på ett annat sätt än andra människor gör. Det kan vara mycket mat man inte tål, ljudet kan låta högre i våra öron och många tål till exempel inte starka parfymlukter. det absolut bästa med denna bok enligt mig är att den även riktar in sig på de fysiska svårigheterna.
 
Finns egentligen inget jag tycker är dåligt med den här boken. Något som hade kunnat gjort den extra bra är om man skrev lite grann om att det är viktigt att förstå att alla dessa syntom har INTE alla människor med den här syndromen. Jag har de flesta syntomen i denna bok men inte alla. Skulle till exempel inte säga att jag hellre klär mig bekvämt än snyggt som många människor som har AST gör. Jag är snarare tjejen som på vintern vägrar sätta på mig mössa för att håret inte ska lägga sig fult och på sommaren tjejen som kan gå länge i högklackade skor även fast de ger skavsår. Så träffar du någon med AST så fråga den vad den har för problemområden istället för att ta för givet att den personen har problem med ALLT.
 
Men kort sammanfattat en viktig bok som redan borde ha varit utgiven för längesen.
 
Är ni intresserade av att läsa denna bok så köp den här: http://www.klaraskolan.nu/nya-bocker-pa-gang/

För mig är alla lika konstiga

Publicerad 2015-07-26 09:00:00 i Allmänt,

Går jag ute på stan med någon jag känner och vi ser någon med grönt hår så händer det att den jag går med reagerar på det och viskar: "Kolla!". Jag vet vad som är normen för konstigt och normalt i den normala världen så jag förstår att den personen menar den som har grönt hår. Men om det bara fanns en värld där jag bestämde vad som var konstigt och inte konstigt så skulle alla människor vara lika konstiga för mig.
 
 
Jag är uppvuxen i en kärnfamilj med två bröder, där vi alla fick lära oss leva efter samma regler. Ändå så märkte jag många gånger att de kunde saker som jag aldrig fått lära mig. Idag förstår jag ju att det är sånt som ska komma automatiskt. Sånt man egentligen inte ska behöva lära sig utan sånt som nästan kommer medfött. Till exempel bebisreflexen som små bebisar håller hårt i människors fingrar när de är nya i världen.
 
 
Jag förstod till exempel inte varför man skulle klappa händerna och än idag förstår jag inte varför man ska klappa händerna. Jag tycker det är så extremt konstigt med människor som klappar händerna. Ibland gör jag det bara för att det förväntas av mig men jag klarar inte alltid av det. Jag går mycket hellre fram och säger till den alla klappat åt: "Vad duktig du var." Eller det här med att skaka hand. I ett land som Sverige ska det vara en självklarhet men under många år så vägrade jag dra fram handen för jag ville ha min hand ifred. Än idag känner jag hur fel det känns att ta fram en hand. Kramar hade jag svårt med i många år och kan fortfarande ha ibland. Men tycker jag om dig så kramar jag dig gärna, i alla fall när vi ses. Hellre en kram än ett handslag. Tror det är för att det känns mer avslappnat och inte så formellt.
 
En vanlig missuppfattning vissa kan få av mig ibland är att jag är blyg. Men ni som verkligen känner mig vet att jag inte är det. Jag orkar bara inte alltid prata, det tar för mycket energi ibland. Det känns verkligen som mina tjejkompisar förstår mig bra där. Vi kan sitta och umgås utan att säga något. Träffar man däremot nån kille nån gång och är tyst så kommer alltid frågan: "Varför är du så tyst? Är du sur för nåt eller?" Det är svårt ibland att inte spela efter dom sociala reglerna.
 
Försöker ofta förklara såna här tankar för min kompis Jasmin när vi pratar våra timlånga telefonsamtal några dagar i veckan. Bland annat har jag försökt förklarat det här för henne. Då säger hon: "Du menar alltså att du älskar mig men tycker ändå att jag är konstig?" Jag: "Ja, precis så är det."
Och så är det med många människor där ute: Jag tycker ni är konstiga men jag kan ändå tycka om er för det.
 
 
För att köpa en Frihetsfjäril. Klicka här: http://frihetsfjarilen.storedo.com/


Liknande inlägg

Ny blogg och gamla foton

Publicerad 2015-07-19 12:22:24 i Allmänt,

Ja, det tog inte lång tid innan vi bytte bloggdomän åt Frihetsfjärilen. Vi har alltså flyttat därifrån till hit. Detta på grund av anledningar som tex att: det går lättare att publicera blogginlägg härifrån till Facebook, bättre inställningar och lättare med kommentarer och delningar.
Hoppas ni följer oss även i denna blogg!
 
 
Kortet här ovan är jag när jag var liten. Det är min mamma som fixat till det kortet tillsammans med fjärilen. Det är alldeles för längesen för att jag ska minnas detta. Men jag ser ju väldigt glad ut och verkar ha väldigt kul.
 
Kollade igenom lite gamla foton sist jag var hemma hos mamma och pappa. Man ser så himla tydligt på klassfoton och sånt från tiden jag gick i skolan hur ledsen jag var och inte alls mådde bra.
 
 
På det här kortet var jag 12 år. Jag hade inte fått min autismdiagnos ännu. Jag trodde det var normalt att må som jag mådde. Jag hade glömt hur det var att må bra.
 
Det finns massor av människor som mår dåligt varje dag, som tar sig igenom varje dag med känslan att livet är en kamp. De vet inte själva alltid att de mår dåligt, de tror att det är livet som ska vara så. De tror att alla andra människor känner precis som dom gör och att det är helt normalt att känna så.
Så alla som säger att människor som tar sina liv är så himla själviska... tror att i många fall så hade dom valt livet om de hade vetat att det gick att må bra istället.
 
När jag var 15 och började gå hos psykolog så berättade jag precis hur jag kände och tänkte varje dag. Jag trodde verkligen det var helt normalt att känna och tänka så tills jag fick veta av psykologen och läkaren att det inte var det. Sen när jag började må bra så förstod jag att: "Aha! Det är såhär det känns att må bra. Nu minns jag att det var såhär det kändes innan jag började i skolan." Det var en väldigt häftig känsla att känna så.
 
Har ni någon i er omgivning som är ständigt sur och grinig och jobbig... tänk på då att det kan vara en människa som mår väldigt dåligt och inte ens själv vet att den mår just dåligt.
 
Det är inte alltid lätt att identifiera känslor. Ibland kan man till exempel tro att man är kär i någon och sen visar det sig att man inte alls är/var det. Och tänk på alla människor som går och tror att de är hetero i en himla massa år tills de kommer på att de gillar någon av samma kön. Aja, ni kanske fattar vad jag menar.
 
Kortfattat så försöker jag få fram i denna text att frågar du någon om hur den mår och den svarar: "Bra." när det för dig är så uppenbart att den personen inte alls mår bra så behöver det inte alls vara så att den personen ljuger. Den personen kanske helt enkelt inte vet om själv att den mår dåligt.
 
 
För att köpa en Frihetsfjäril. Klicka här: http://frihetsfjarilen.storedo.com/

Om

Min profilbild

Amanda

Välkomna till Frihetsfjärilens blogg! Här skriver Amanda blandat om föreningens nyheter och sina egna erfarenheter av att leva med autism.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela