En gång hade jag som mål att jag skulle spara till tusen kronor (det var mycket pengar när jag var liten) och när jag väl fått tusen kronor skulle jag påbörja ett av mina första stora projekt i livet - skaffa en katt.

Igår när jag var på väg hem från kontoret så började jag tänka på en annan händelse när jag var liten.

Jag var sju år och Gyllene Tider hade precis släppt en samlingsskiva. Min storebror frågade om inte jag och han skulle gå ihop och köpa denna skiva tillsammans (vilket kostade mycket pengar på den tiden). Jag tyckte det var en bra idé. Jag la pengar i glasburken min brorsa märkt "Gyllene Tider" och han la sina pengar där också. När jag beskådade burken så kände jag hur fel det kändes då jag lagt dit alla sedlar och han bara lagt dit några mynt. Jag var tillräckligt gammal för att förstå att att sedlar var värda mera än mynt. Jag ifrågasatte min brorsa och sa att det inte kändes helt bra då jag lagt "lappar" som jag kallade sedlarna och han bara lagt mynt i burken. Då svarade han: "Men det är min idé och den är värd en del pengar." Jag funderade lite och tänkte att det lät väl bra.

Någon vecka senare blev vi osams. Jag kände att den här personen ville jag inte längre göra affärer med så jag gick och tog tillbaka alla mina "lappar". När min brorsa märkte det så sprang han upp till mitt rum och bad om ursäkt och kunde i stort sett göra vad som helst för att få fortsätta samarbeta med mig. Jag tänkte till igen och jag ville ju väldigt gärna ha den där skivan och trots att hans mynt var värda lite så skulle det gå fortare att få skivan om vi samarbetade.  

När vi väl köpte skivan lyssnade jag på den under hela min uppväxt. 

 

Det jag vill ha sagt med det här inlägget är att jag har alltid vetat pengars värde och jag har varit försiktig när det kommer till pengar.

Det jag kom på igår när jag var ute och gick var att jag alltid har haft bra egenskaper. Jag har alltid varit bra på något.

När jag var sju år mådde jag inte bra och jag har alltid tänkt fram tills igår att det var när jag var vuxen och började må bra som jag också började bli duktig på saker. Men så är det inte. Jag såg aldrig det jag var bra på helt enkelt.

Så om du är en person som läser detta inlägget och är mitt i skiten då livet är piss och du inte känner att du är bra på något så är jag säker på att det inte alls stämmer. Tror att alla människor är bra på saker men när vi mår som sämst ligger vårat och hela samhällets fokus på det som gör att vi mår dåligt.

Men visst är det läskigt att jag inte förrän igår kom på att jag som alla andra faktiskt hade bra egenskaper redan som liten.